SOPSORTERING OCH KUNGLIGHETER

 

SOPSORTERING OCH KUNGLIGHETER – rapport från en gammal eldningshög

Så var det gjort! Vår tre år gamla eldningshög är äntligen avslutad! Vi har på tre år eldat upp betydande delar av Orresta Gårds tidigare trädgård och jag vet inte hur många kubikmeter träd, grenar, ris och sly som fått gå upp i rök. Och, ingen rök utan..….aska. Eldningshögen bestod av typ sextioåtta skottkärror med aska och annat komposterbart material. Men, när jag började jordfräsa den gamla svålen började en hel del oväntade saker dyka upp.

Orresta Gårds trädgård var en gång i tiden ett stycke ståtlig parkanläggning med rabatter, dammar, brunnar, grusgångar, rundlar och tuktade häckar – allt enligt dåtidens mode á la tysk stil. Vid förra sekelskiftet var det till och med så vackert och prunkande att man vågade sig på att bjuda hit självaste H.M.Konungen Gustaf V, Drottning Viktoria och deras son Prins Wilhelm samt dennes gemål Storfurstinnan Maria Pavlovna – den ryska tsarens kusin, minsann! Året var 1909 och de styrande i Flen ämnade bygga ett sjukhem och till detta behövdes förstås pengar. När överheten bidrar med sin närvaro och gåvor är det många andra som följer efter, och konceptet funkade, för Flen fick sedermera sitt sjukhem.

Själva festligheterna lär ha ägt rum vid Orresta Gårds norra trädgård – där ett församlingshem och ett hyreshys huserar idag. Jag kan garantera men tyvärr inte bevisa, att kungligheterna visades runt även i den södra delen av trädgården och då även förbi platsen för vår eldningshög (vilket skulle göra mina bestyr lite märkvärdigare). Eftersom festligheterna ägde rum strax innan första världskriget borde dessa högvälborna excellenser måste ha ansetts vara i princip gudomligt upphöjda. Tänk er Storfurstinnan (se bilden!) skrida fram på Orrestas grusgångar mitt inne i Flen – magnifikt vill jag lova!

Men, nu åter till de mer jordnära fynden. När jag drog igång jordfräsen visade det sig snart att det översta jordlagret inte bara bestod av organiskt material. Nej minsann, jag stötte på massvis med skräp i form av tusentals glasskärvor, säkringar, kapsyler, gummipackningar, metallskrot, glasflaskor och oljefilter – mitt i trädgården! Äldre tiders sopsortering var visst mindre komplicerad än vår nutida och måste ha gått ut på att; “…sopor ska vi inte ha inomhus, så vi gräver ner dom utomhus”. Men, men. Mitt i all bråten hittade vi även litet guldkorn (fast i lättmetall). Eller vad sägs om den lilla poletten i med den inpräglade texten “DANS BILJETT”, som ägaren på 1940-talet kunde lämna till dansvakten vid Flens Folkets Park för att sedan kunna ta en svängom med Margit från Mellösa till en grym Glenn Miller-låt.

Nu är det gamla skräpet sopsorterat på modernt vis och gräset börjar växa på den gamla eldningsplatsen. Jag funderar på om man skulle ta och bjuda in vårt nuvarande kungapar för en återträff – dvs. när vi återskapat trädgårdens forna glans (puh!). Vi behövde ju inte samla in pengar som man gjorde 1909 – Vårdcentralen klara sig ändå – men återträffen vore förstås inte komplett utan en rysk motsvarighet till Storfurstinnan Pavlovna . Vi får väl bjuda in kusinen till rysslands nuvarande furste och president; Vladimir Putin/Håkan på Orresta

 

Glädjen av att ha ett byggnadsminne

Det finns många sidor av att vara ägare av ett byggnadsminne. Det är många regler samtidigt som det finns mycket stöd att hämta, både i form av expertis och ibland även ekonomiskt. Man lär sig om både nutid, dåtid och framtid av bara farten. Vilka tekniker använde de förr, vad använder gemene man idag och vad ska vi använda för att bevara byggnadsminnet till framtidens besökare. Vi får kunskap om både människor, hus, växter och bygden. En del kompetens måste Håkan och jag läsa oss till, annan får vi av experterna runt omkring oss (läs antikvarierna) men den mest spännande är den vi faktiskt skapar själva – inifrån. Håkan har exempelvis skapat ett 1800-tals inomhus-orangeri i en av salongerna, utan att veta att sådana ens fanns. Jag själv gick runt i den förvuxna trädgården och försökte se ett trädgårdslands placering. Jag tyckte till mångas förvåning att det passade under äppelträden, och se, gamla foton visar att det var just där det odlades för 100 år sedan.

Det finns rent praktiska vägar till glädje också. Vår huvudbyggnad visade sig ha rosa som ursprungsfärg och det tänker vi återställa inom sinom tid. Men i väntan på detta ville jag att våra två uthus, utedasset och en redskapsbod, kunde målas i rosa. Som en inspiration och för att visa vad som komma skall. All expertis sa ifrån och meddelar att grönt är färgen som ett dass har – och ska ha! Men… i veckan skrapades utedasset för att bli ommålat, efter att väder och vind tärt på linoljan (den gröna) och vad visade sig under det gröna färglagret? En fin blekrosa färg! Så snart kommer Flen ha ett rosa tresitsigt utedass att beskåda – det är glädje det!

Guidad visning på Orresta Gård

 

Guidad visning på Orresta Gård

Någon gång per månad har jag guidade visningar på Orresta Gård. Det är fin uppslutning av Flensborna och ibland dyker även en och annan ”utsockens” upp. Vi börjar alltid ute för det finns så mycket att visa av både husen och trädgården. Jag berättar om byggnadsvård, gårdens historia och om att ha en antikvarisk medverkan i trädgårdsskötseln. Ibland är det lite kallt – då får vi sno på in till det varma fikat. Andra dagar drar vi ut på det och njuter av trädgården. Men fika och berättelser inomhus ingår alltid. Det är en nyfiken och vaken publik – vilket ställer krav även på mig. Jag är inte låst till ett fast manus utan berättar från hjärtat. Ibland är det frågor från gruppen som styr berättandet. Det är två frågor som nästan alltid kommer: Dels vilken uppvärmning vi har och dels om det spökar? Svaret på detta och mycket annat får du när du kommer på visning. Välkommen! Eva Gustafsson

 

Foto Agneta Arvidsson

Barnamord på Orresta Gård – en 277 år försenad tidningsartikel

 

Barnamord på Orresta Gård – en 277 år försenad tidningsartikel

En 12-årig flicka har tidigt på morgonen idag, den 22:a januari 1740, mördats på Orresta Gård uti Villåttinge Härad. Det rör sig om ett särdeles brutalt mord enligt häradsfogden Karl-Olof Olofsson, som i dagsläget inte vill röja identiteten på offret. Klart är dock att det handlar om en endast 12 år gammal flicka bördig från Sköldinge socken. Mordets uppseendeväckande brutalitet kunde klarläggas snart nog efter att Olofsson tillsammans med tvenne beskedliga bönder från trakten undersökt brottsplatsen. Enligt pålitliga grannar skulle dådet ägt rum i matkällaren på gården. Där, nedsölad i rekorderliga mängder blod fann man offret, som intet ont anande i arla morgonstund förmåtts följa med mördaren ner i källaren för att vara denna behjälplig med att hålla en lykta. Mordvapnet, en medhavd rakkniv, överlämnade mördaren straxt efter dådet till studenten Johan Flodelius med orden; “tag denna att förekomma olycka på mig själv!”. Mördaren förmanade även gårdsfolket att “skicka efter häradsfogden, sätta henne uti fängelse och slå huvudet av henne”.

Den hiskeliga brottsplatsen

När vår reporter anländer till gården hade där redan samlats en klunga med upprörda och sannerligen förskrämda ortsbor. Nyheter som denna färdas som bekant med en osannolik hastighet. Även den mördade flickans far nåddes mycket snabbt av dödsbudet och tog sig skyndsamt från Sköldinge till Orresta Gård. Fadern höll ett anmärkningsvärd lugn vid ankomsten till gårdsplan där häradsfogde Olofsson mötte upp med sina uppriktiga kondoleanser samt erbjöd honom all tillgänglig information om dådet.

Därefter fick även den församlade menigheten ta del av den information som på ett omistligt sätt klargjorde dramatiken denna tidiga januarimorgon. Olofsson äntrade en pall och vinkade till sig det tjogotalet personer (omyndiga inräknade) som samlats framför huvudbyggnaden och redogjorde med en myndig stämma;

“När det inte råder några tvivel om vare sig om vem som är misstänkt för knivmordet eller om vilket mordvapen som använts väljer jag, på mandat av Södermanlands Landshövding, att gjuta olja på orons höga vågor genom att redogöra för vissa fakta kring denna dags outsägliga tragedi uti härvarande socken. Vi har en misstänkt person i förvar, allra redan på väg med diligens till fängelset på Nyköpingshus. Den misstänkta har underlättat för lagföringen av det avskyvärda brottet genom att erkänna sig skyldig och därtill även berättat om vissa omständigheter kring dådet. Mer ingående förhör kommer givetvis att hållas de närmaste dagarna på Nyköpingshus. Då det kommit till min kännedom att den misstänkta varit snarast angelägen om att uppbära skulden för dådet och således därför inte sökt undvika upptäckt, väljer jag att söka minska styggelsen av missriktad ryktesspridning, genom att redan nu avslöja namnet på den misstänkta kvinnan. Detta må uppfattas vara alltför hastigt, men jag vet att mer än hälften av er såg och igenkände den kvinna som med kraftigt nedblodade kläder klev in i den hästskjuts som snart nog anländer till fängelset i Nyköpingshus”.

Efter en kortare paus där vår reporter kunde observera att flera personer befann sig i kraftigt upprört sinnestillstånd, lämnade häradsfogden beskedet utan omsvep;

” Den misstänkta kvinnan är Agneta Bremer hemmahörande på Hälleforsnäs Bruk och tillika ägare av Orresta Gård”. Så fort länsman uttalat namnet utbröt ett upprört sorl som inte minskade av att en av männen ilsket muttrade “…sicket fördjävlat fruntimmer…..”, varpå Olofsson tvingades mana de församlade till lugn.

I en enskild intervju med länsman lämnades senare ytterligare information. Det framkom då att välborne fru Bremer var förvånansvärt samlad vid gripandet och att hon dessutom var mån om att besvara länsmans samtliga frågor och därtill följa hans kommando. Hon ville på inget vis åtnjuta fördelar av sin status och ville därför inte acceptera erbjudandet om att få byta de nerblodade kläderna. På frågan om motivet till mordet hänvisade häradsfogden till kommande förhör.

Det mord som i dag skördat ett högst oskyldigt offer på Orresta Gård uti Villåttinge Härad går inte att förstå med sedvanligt förstånd. Kommande rättegång torde ha som främsta uppgift att bringa klarhet i bakomliggande orsaker och tillika uppsåt samt att snarast möjligt utmäta straff. En möjligen något förmäten gissning av undertecknad är att fru Bremer kommer att få avsluta sin jordevandring genom ett vidrigt möte med häradets skarprättare.

                                                                                     oooOOooo

Denna artikel upprättades på uppdrag av Sörmlands-Kuriren av undertecknande reporter på plats på Orresta Gård, den 22:a januari anno 1740; Per Hååkan Gustaf.

 

Öppet Hus på Orresta Gård

Det kom 100 personer! Det hade vi nog inte vågat tro, för hur många skulle trotsa det bistra vädret med snö och stormbyar, som rådde på första advent i år? Efter de fyra timmarna räknade vi ihop att uppemot hundra glada och nyfikna Flensbor trotsat vädret och passerat genom våra hyfsat färdigställda salonger – kanske kom det några utsocknes besökare också, vem vet.

Många ville bara titta runt, andra ville passa på och fika och nästan alla hade frågor eller berättelser om Orresta Gårds historia. Några varierande exempel: Vi fick bl.a. lära oss att Flens ICA-profil Ernst Schuster hann arbeta 9 månader i “Orrestaboa” – dvs. den lanthandel som startades redan på 1800-talet av Henning Ericsson och revs 1956 (?). Ganska många gäster erkände (utan att skämmas faktiskt!) att man pallat äpplen i Orrestas trädgård. En besökare berättade om en utskällning som han fick av Häradsskrivaren Olle Ericsson, efter att ha klättrat upp och ramlat ner igenom taket på den vedbod som låg nere vid Gösta Tammsgatan. Efter utskällningen fick den då 10-åriga gossen ett tröstande glas saft av Olles fru Karin.

Flera besökare vittnade om att Orresta förr var en småståtlig fastighet med en viss integritet. Andra berättade om de decennier som all växlighet runt husen hade alltför fritt spelrum. Nästan alla kommenterade de tidigare förväxta granhäckarna och gav oss idel lovord för vårt tilltag att ta ner dem och beröm för allt vårt övriga arbete i trädgården – kul! Annan information från öppethus-gästerna kunde vara mer oväntad; En tidigare granne berättade om att ett byggbolag för länge sedan grävde ner överbliven cement – på Orrestas mark! När man byggde hyreshuset mittemot fick man en hel del cement över och istället för att köra klumpen till tippen, grävde man ned den på tomten innanför granarna. Se där vilken specifik information!

Några besökare tilltalades av den lerklining som undertecknad smackat upp och putsat till i balkongrummet och där kunde vi förenas i fascinationen över gamla tiders byggmaterial och tekniker. Lustigt nog var det flera som tyckte att vi ska låta väggarna förbli omålade, trots att vi berättat om ambitionen att återställa ytskicktet till 1700-talsmodet med rosa grundfärg toppad med diverse stänkfärger.

Ett muntert missförstånd uppstod när undertecknad berättade om fastighetens historia och fyndet av en “misstänkt skålgropssten, ca. 20 meter ner i backen…” och pekade ut genom fönstret i riktning mot moskén. En gäst undrade då försiktigt om jag verkligen hade grävt hela 20 meter “ner i backen dvs. 20 meter rakt ner i backen” för att hitta stenen! Vi redde ut det hela och jag kunde dessutom berätta att den förmodade skålgropsstenen inte var äkta – enligt en specialistarkeolog på Länsstyrelsen.

                                                                          oooOOOooo

Öppet hus på Orresta Gård lär återkomma – kanske i form av en julmarknad med lite aktiviteter både ute och inne. I gamla tider var man ju det mesta i trakten kopplat till Orresta Gård, så även julmarknaderna, så varför inte återuppta gamla hederliga traditioner ?. Årets öppna hus blev alla fall till en härlig succé får vår del, så tack för besöket, intresset och all uppmuntran!/Håkan på Orresta