Glädjen av att ha ett byggnadsminne

Det finns många sidor av att vara ägare av ett byggnadsminne. Det är många regler samtidigt som det finns mycket stöd att hämta, både i form av expertis och ibland även ekonomiskt. Man lär sig om både nutid, dåtid och framtid av bara farten. Vilka tekniker använde de förr, vad använder gemene man idag och vad ska vi använda för att bevara byggnadsminnet till framtidens besökare. Vi får kunskap om både människor, hus, växter och bygden. En del kompetens måste Håkan och jag läsa oss till, annan får vi av experterna runt omkring oss (läs antikvarierna) men den mest spännande är den vi faktiskt skapar själva – inifrån. Håkan har exempelvis skapat ett 1800-tals inomhus-orangeri i en av salongerna, utan att veta att sådana ens fanns. Jag själv gick runt i den förvuxna trädgården och försökte se ett trädgårdslands placering. Jag tyckte till mångas förvåning att det passade under äppelträden, och se, gamla foton visar att det var just där det odlades för 100 år sedan.

Det finns rent praktiska vägar till glädje också. Vår huvudbyggnad visade sig ha rosa som ursprungsfärg och det tänker vi återställa inom sinom tid. Men i väntan på detta ville jag att våra två uthus, utedasset och en redskapsbod, kunde målas i rosa. Som en inspiration och för att visa vad som komma skall. All expertis sa ifrån och meddelar att grönt är färgen som ett dass har – och ska ha! Men… i veckan skrapades utedasset för att bli ommålat, efter att väder och vind tärt på linoljan (den gröna) och vad visade sig under det gröna färglagret? En fin blekrosa färg! Så snart kommer Flen ha ett rosa tresitsigt utedass att beskåda – det är glädje det!

0 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *